Placering i kyrkan
Placering i kyrkan vid begravning
När det kommer till placering i kyrkan vid begravning styrs det oftast av olika traditioner, men skiljer sig ibland också mellan kyrkor och kapell. Gemensamt för samtliga begravningar är att den närmaste familjen sitter längst fram.
Det vanligaste är att de närmast anhöriga sitter på höger sida och de bekanta på den vänstra, oavsett om begravningen hålls i kyrka eller annan lokal.
Den högra sidan ses från perspektivet när du kliver in i kyrkan eller lokalen och brukar kallas hjärtsidan, eftersom det är den sidan den avlidnes hjärta finns. De närmast anhöriga sitter alltså närmast hjärtat. Om begravningen enbart är till för de närmaste sitter alla på den högra sidan.
Samma tanke gäller om anhöriga ska bära kistan. Då brukar den eller de som är närmast bära på hjärtsidan.
Placeringen i kyrkan kan i förväg planeras med prästen, officianten eller begravningsrådgivaren. Vid större begravningar eller om du har en mindre kyrka/lokal och är orolig för att den kommer att fyllas kan du reservera platser för de närmaste.
Vilka är de närmast anhöriga?
Hit räknas främst:
- Partner
- Barn och barnens eventuella partners
- Barnbarn
- Föräldrar
- Mor- och farföräldrar
- Syskon
- Svärmor och svärfar
- Svägerska eller svåger
- Syskonbarn
Riktigt nära vänner brukar sitta någon rad bakåt på höger sida. Även den nära vännens partner kan sitta bredvid som stöd i en svår stund. Vänner sitter vanligtvis på vänster sida tillsammans med sina partners.
Många av de här traditionerna anses inte längre lika viktiga som förr, men kan ändå vara bra att känna till.
För dig som gäst kan placeringen i kyrkan ibland stå klar redan i förväg. Då är det bara att följa anvisningarna. Om det inte finns någon placering och du inte är en nära vän eller anhörig, kan du se det som en riktlinje att placera dig på motsatt sida från de närmast anhöriga.
Är du fortfarande osäker kan du alltid fråga representanten från begravningsbyrån, prästen eller annan personal på plats.
Placering av kista eller urna
I kyrkan var seden tidigare att kistan skulle vara vänd mot koret, det vill säga den del av kyrkan där altaret står. Numera placeras den oftast med fotändan mot församlingen. Den ändringen har förmodligen uppstått mest av praktiska skäl.
Urnan ställs oftast på ett bord som ibland är klädd med en duk. Normalt är det samma person som är ansvarig för ceremonilokalen som också tillhandahåller bordet. Vid urnan kan du till exempel dekorera med blommor, ljus och ett fotografi.
Vid en borgerlig begravning brukar man tänka på samma sätt. Även om det inte finns ett uttalat altare så är det vanligast att fotänden vänds mot ceremonins gäster.